Grön flagg

Sussana Staforelli, förskollärare på Utsiktens förskola och nätverksledare för vårt processutvecklingsnätverk (PUG) skriver här ett inlägg om de mål vi satt upp för förskolorna i Grön flagg.

 

 

På Vista och Utsiktens förskolor har vi börjat vårt arbete med Grön Flagg. Tanken med Grön Flagg är att få stöd och hjälp med att synliggöra det vi redan gör på förskolan ur ett hållbarhetsperspektiv samt att identifiera nya utvecklingsområden och sätta upp mål och att sträva mot.

I vårt senaste PUG (Processutvecklingsgrupp) nätverk valde vi därför ut fyra utvecklingsområden som är viktiga och värdefulla för oss i våra verksamheter. Varje utvecklingsområde har vi sedan kopplat till ett av de nio teman som finns i Grön Flagg. Alla teman är breda och innefattar de tre dimensionerna av hållbar utveckling – den ekologiska, sociala och ekonomiska.

  1. Djur & Natur – Utveckla vår undervisning i hållbar utveckling. Som metod i undervisningen väljer vi att tala hoppfullt om vår omvärld, att välja vilka begrepp vi använder oss av noga. Vi vill hjälpa vår jord, inte rädda den.
  2. Livsstil & Hälsa – Social hållbarhet i barngrupperna.
  3. Konsumtion & Resurser – Ta vara på resurserna på förskolan.
  4. Global samverkan – Arbeta med translangunging och modersmålsstöd.

Exempel på aktiviteter som vi börjat implementera i våra barngrupper är att skapa möten mellan barn och material där förskolans resurser kan återanvändas och bli något nytt. Papper är ett exempel på en resurs som öppnar möjligheterna för mycket estetiskt skapande i våra verksamheter, men samtidigt är det en resurs som vi konsumerar i hög grad på förskolan. Här nedan följer ett exempel på hur en avdelning har återanvänt teckningar som ingen saknar, klippt dem i mindre bitar, sorterat dem och dukat upp till ett nytt möte mellan barn och material. Detta öppnar upp för intressanta samtal med barnen. När är ett material verkligen förbrukat och ska kasseras?

 

”Lärandet ses inte som linjärt och har inte en given slutprodukt utan lärandet handlar om att konstruera kunskap samtidigt som vi också konstruerar oss själva” (Björklund, 2014).

Vi ser framemot att ta oss an uppdraget Grön flagg och rikta blicken både mot oss själva och mot omvärlden. Vi är medvetna om att det är en lång väg att gå, men vi tänker ta oss an den i små dynamiska myrsteg Vi vill våga stanna upp, förundras, djupdyka, pausa, fråga varandra, fråga barnen och framförallt värdesätta de små stunderna där vi samtalar med barnen om dessa värdefulla frågor.

/Sussana Staforelli

 

 

 

 


Hur väljer man ett gemensamt område att fördjupa sig i?

Hur väljer man ett gemensamt projekt att fördjupa sig i?
Hur gör man när man väljer ett område att fördjupa sig i och varför tänker vi att just det arbetssättet är utvecklande för verksamheten? I denna text bjuder vi på våra erfarenheter av gemensamma projektrubriker.

När vi väljer en avgränsning, ett gemensamt projekt att fördjupa oss i är det ett par saker som vi tagit fasta på. Det kanske viktigaste är att det vi väljer ska vara en del ur läroplanen som vi inte riktigt känner oss bekväma med och som vi behöver ta tag i och utveckla. För oss handlar just systematiskt kvalitetsarbete om detta, att identifiera våra utvecklingsområden och gripa tag om dem. Vi utgår ifrån att det vi redan är intresserade av är saker som vi antagligen allaredan är starka i. Man lägger redan lite extra tid och omsorg om de delarna i verksamheten, läser artiklar, utvecklar material och fram för allt är mer engagerade och närvarande som pedagoger. Vi pedagoger värderar på så vis vår verksamhet omedvetet. Det handlar om var vi befinner oss i lokalen, vilka signaler vi sänder ut, vårt eget engagemang och vad vi själva väljer att vårda. Ofta när jag handleder pedagoger och de upplever att en del av miljön eller verksamheten inte fungerar brukar vi gå en runda i arbetslaget där vi kartlägger vilka delar ur läroplanen som man brinner lite extra för som pedagog och lika ofta landar vi i slutsatsen att ingen gör det för just det som man upplever som kaosartat.

En IPad, omvärlden tolkad och återskapad i ReMidamaterial

När vi valt ut ett område för oss att gemensamt undersöka formulerar vi sedan syfte och forskarfrågor för projektet. Syftet handlar om att synliggöra för oss varför det är viktigt för oss att arbeta med området tillsammans med barnen. Forskarfrågorna vägleder vilka pedagogiska glasögon vi kommer att ha på oss. Vilken kunskap kring barns möte med projektet är det vi söker vad ska vi titta efter. Frågorna och syftet hjälper oss att hålla en röd tråd i projektet.


En forskningsbas väljs också ut i den här fasen. Vilken forskning behöver vi använda oss av för att kunna förstå barnens lärprocesser i det ämne vi valt?
Det finns två val vi gjort under årens gång som vi som organisation inte upplevt gynnat arbetssättet på ett positivt sätt och dessa vill jag bjuda på. Det ena är att välja ett alldeles för snävt område i projektet. Vi har försökt oss på gemensamma projekt såsom ”fåglar” och ”vatten” och den främsta slutsatsen vi dragit av dessa försök var att vi kvävde barnens intressen och att många projekt kändes forcerade. Om barnen talade om skuggor tvingade vi dem att studera fåglarnas skuggor när det i själva verket var kontrasten mellan ljus och mörker som de var intresserade av. Det andra stora misstaget vi gjort var att vi i ett pressat läge vid en stor omorganisation i enheten tog beslutet att bestämma projekt, forskning och syfte på ledningsnivå utan att förankra detta med pedagogerna. Professionen måste äga projektet, mandatet måste ligga på pedagognivå!
Fördelarna vi ser med att ha detta arbetssätt med gemensamma projektrubriker, syfte och fördjupningsfrågor är att pedagogerna har möjlighet att mötas i reflektion och att systematiskt utveckla verksamheten. Detta kommer barnen till gagn i allra högsta grad.


Vikten av normkritik i mötet med omvärlden

Åsa Myrman Blomgren, förskollärare på Utsiktens förskola och nätverksledare inom nätverk som behandlar likabehandlingsfrågor och plan mot diskriminering och kränkande behandling utvecklar här resonemanget kring vikten av normkritik i mötet med omvärlden. /Maria

 

Överallt runt omkring oss, på alla platser och i alla sammanhang, finns det normer. Normer är ”de osynliga regler och förväntningar som finns i samhället i stort, i relationer mellan människor och inom oss själva” (Öhman 2017, s. 61). Dessa normer är ibland tydliga och uttalade (som att stå i kö), men många gånger outtalade, oidentifierade och oreflekterade. Normer fyller delvis en viktig funktion i samhället och kan bidra till att skapa en viss väsentlig ordning. Dock kan normerna även tjäna till att exkludera och till och med kränka individer. Den individ som befinner sig inom normen och det önskvärda i ett visst sammanhang märker troligen inte av att det finns en norm, men den individ som befinner sig utanför normen känner troligen av detta och hamnar i ett utanförskap. I förskolans läroplan står det bland annat;
”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen.

Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som ska prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder” (s. 4).
Verksamma i förskolan har med andra ord ett uppdrag att skapa ett sammanhang där alla får känna sig lika viktiga och betydelsefulla, med rätt att utvecklas till den individ de önskar vara.

Normkreativt exempel.  Vilka bilder av omvärlden får finnas på våra förskolor? Ett normkreativt dockskåp

Ett exempel på normer i förskolan kan vara genusnormerna, det vill säga de uttalade eller outtalade förväntningar som finns på individen beroende av det kön hen fötts med. Förväntningarna på vad som anses vara en flicka respektive en pojke ser många gånger ytterst stereotypa ut. Generellt kan dessa normer kännas självklara och näst intill osynliga, men när ett barn bryter mot den normen synliggörs en problematik. Det kan handla om vilket talutrymme eller fysiskt utrymme du förväntas ta utifrån din könstillhörighet. Det kan handla om vad du förväntas tycka om att leka, ha på dig eller vem du umgås med. Dessa normer är med andra ord extremt reglerande och kan även verka så att individer ”tvingas” välja eller välja bort att göra eller vara den person hen faktiskt vill vara.

Ett verktyg för att synliggör och identifiera de rådande normerna är att arbeta normkritiskt. Vår ambition är att i varje situation, organiserade och oorganiserade aktiviteter och rutiner, synliggöra de rådande normer som reglerar oss i vår vardag och vara kritisk mot dessa. Att vara kritisk kan klinga negativt för vissa, men det handlar om att reflektera och ifrågasätta för att vidare kunna se om de rådande normerna bidrar till att exkludera eller förtrycka. Om vi ser att det finns individer som får stå tillbaka behöver vi se över hur vi kan arbeta för att skapa ett sammanhang där varje person har rätt att utvecklas till den individ hen vill. När vi genom ett normkritiskt förhållningssätt identifierat en norm som framträder som problematisk behöver vi fundera över hur vi kan göra annorlunda – vi behöver bli normkreativa.
Att vara normkreativ innebär att när vi synliggjort normer som kan te sig problematiska försöker vi vara kreativa och se andra sätt att organisera oss och vår verksamhet. Det kan handla om allt ifrån hur vi pratar med varandra och barnen, vad vi erbjuder för material och böcker till hur vi möblerar våra avdelningar. Karin Salmson skriver; ”Att arbeta med normkritik och på normkreativa sätt är att ställa sig på barnens sida och på allvar ta vara på deras rätt att vara och utvecklas som individer – utan att behöva utsättas för diskriminering och mobbning” (Öhman 2017, s. 74).
Förskolan är barns första steg in i skolvärlden – här läggs grunden för framtida studier. Pedagoger arbetar aktivt för att skapa lärande situationer och meningsfulla sammanhang där varje individ synliggörs och får utvecklas till sitt bästa jag. En viktig del för att kunna ta till sig ny kunskap är att få känna sig trygg och sedd, både av vuxna såväl som barn. Vi behöver därför ständigt arbeta med det klimat vi har i våra barngrupper och i vår verksamhet. Precis som att vårt arbete med lärande lägger en grund för barns framtida skolgång, lägger vårt arbete mot diskriminering och kränkande behandling en grund för den framtida psykiska hälsan. Forskning visar att ett aktivt förebyggande arbete vad gäller diskriminering, kränkning och mobbing förebygger framtida psykisk ohälsa (Öhman 2017, s. 33).

Normkreativitet i form av att tänka igenom vilka bilder vi förmedlar till barnen i en frisörhörna på en av Utsiktens avdelningar

För att vi hela tiden ska bli bättre på att identifiera kränkning och förebygga diskriminering arbetar vi med att vidareutbilda pedagoger inom det normkritiska tänkandet. I våra fokusgrupper med fokus på normkritik och normkreativitet arbetar vi genom att lyfta relevant forskning kring ämnet samt diskutera och reflektera genom att koppla teorier till praktiken.

Förskolan går nu in i en ny termin med en ny projektrubrik; ”Barns möte med omvärlden – ett etiskt, demokratiskt hållbarhetsperspektiv”. Vi tror att barn som känner sig trygga och sedda tar sig an sin omvärld på ett mer respektfullt och även mer nyfiket sätt. Vårt mål är att alla barn ska lämna vår förskola med självförtroende och vetskapen om sin egen betydelse och att de kan göra skillnad i och för vår omvärld.
Litteratur
Öhman (red). 2017. Att bryta mönster – relationer, normer och barns rätt. Stockholm: Lärarförlaget.
Skolverket. 2016. Förskolans läroplan.


Den nya världen- En tanke om det yngre barnets perspektiv

Avdelningen Havet på Vista förskola har här skrivit ett inlägg om förskolan som den ”nya världen” för förskolans allra yngsta barn.  Förskolan är ett stort och viktigt möte med omvärlden för våra barn som också måste värdesättas! /Maria

Omvärlden. Ett stort ord med olika betydelser för olika människor. Vad är omvärlden för en vuxen med sin ryggsäck något tyngre på erfarenhet än ett litet barn? Hur skiljer sig räckvidden på ”omvärlden” för ett barn på fem år jämfört med ett barn som precis ska börja förskolan, bort från hemmets och familjens värld? För oss som arbetat under några år med de yngre barnen och varit med grupp efter grupp med nya barn som ska skolas in i förskolevärlden ställdes frågan verkligen på sin spets.

Under en planeringsdag fick vi möjlighet att tillsammans sitta och prata igenom vår syn på den nya projektrubriken och kom snabbt in på hur vi ser på det nya barnets perspektiv. Vad blir viktigt och väsentligt sett från ett omvärldsperspektiv när man ställs inför en grupp med helt nya barn som aldrig tidigare mött förskolevärlden? För det yngre barnet är förskolan ett helt nytt forum, ett forum där man plötsligt ställs inför helt nya förväntningar och utmaningar. Nu börjar en ny spännande tid då man får börja anpassa sig till en större grupp, ge plats åt många andra barn, få nya rutiner, tas omhand av nya vuxna och sova vila i ett helt nytt och främmande rum. Genom att vara nära barnen, lyssna på dem, se varje litet samtal som något värdefullt skapar vi en trygghet och relation som vårt pedagogiska arbete får som grund. Vi värderar högt relationerna mellan barn – pedagog, pedagog- pedagog, barn-barn och pedagog-föräldrar. Nyckeln till en bra verksamhet tror vi är att dessa relationer är goda. Vi värderar glädje och skratt högt, vår avdelning ska vara varmt med högt i tak.

Nu har vi kommit en bit i första ”delen” av arbetet med att introducera de nya barnen till förskolevärlden, ett arbete där vi lagt stort fokus och arbete på att få barnen att känna tillit till oss pedagoger. Ett jobb som innebär mycket tid nära barnen där små, små steg varit vår taktik. Att dag för dag se hur barnen sakta men säkert tar sig ifrån våran närhet och börjar utforska våra inne och ute-miljöer med nyfikna, modiga steg. Hur de bara efter någon vecka börjar ”se varandra” och hänga med i varandras lek.

När barnen i sin takt och på ett icke pressande sätt fått tagit sig an första tiden i förskolan tror vi att hälften är vunnet, och vi kan då försiktigt och efter barnens intressen och behov börja öppna upp fler och fler dörrar för att visa vad mer förskolans värld har att erbjuda dem.

Skrivet av Birsel, Hannele och Erika, Havets arbetslag på Vista förskola


Omvärlden flyttar in i miljön

På förskolan Utsikten har pedagogerna precis iordningsställt ett av de gemensamma torgen efter projektrubriken. Bilder från omvärlden har kombinerats med material för konstruktion i lite större format. Tanken är att barnen ska kunna få vara medkonstruktörer av sin omvärld och att materialet ska berikas av de projekt som barnen kommer att arbeta med längre fram.

 

 

 


Att vända blicken mot omvärlden

Det finns två saker som vi tagit ställning för är viktigt när vi vänder blicken mot omvärlden. Det ena är att det inte är frågan om att barn ska konsumera omvärlden i turiststil till exempel bara genom att planlöst åka på utflykter till höger och vänster utan något riktigt syfte. Det vi väljer att göra med barnen måste ha koppling till det som upptar barns tankar. Pedagogik handlar om målstyrda processer och fördjupning, vårt uppdrag är alltså något annat än flyktiga möten och att i efterhand försöka identifiera vilka lärprocesser barnen är inne i. Vår tanke är att barn ska få komma i dialog med omvärlden, för att nå det krävs struktur och kontinuitet snarare än spontana infall.

Omvärlden för oss är ett vitt begrepp. Den är allt som finns utanför den egna kroppen, alla människor, saker och platser man möter. Omvärlden finns inte bara utanför förskole grinden. För förskolans allra yngsta barn är det snarare förskolan som är deras möte med omvärlden. Men även med de äldre barnen är det förskolan som är basen för utforskandet.

Den andra saken som är avgörande när vi riktar blicken mot omvärden är att vi måste ha ett transkulturellt förhållningssätt. Ett transkulturellt förhållningssätt är en normkritisk hållning i förhållande till kulturer och etnicitet.  Vi kan med andra ord inte förmedla stereotypa bilder och  föreställningar om hur något eller någon är.  Man kan vara Svensk, Rom, Syrier och Amerikan på många olika sätt, alla individer som hör till ett land eller en kultur är inte identiska och lever på samma sätt med samma värderingar. Vårt uppdrag är att öppna upp för ett tänkande där vi möter och är nyfikna på andra på individnivå snarare än att kategorisera och dra alla över en och samma kam.


Ett hoppfullt nätverk

Årets första PUG(pedagogisk utvecklingsgrupp)nätverk gick av stapeln i fredags. I fokus stod vad hållbar utveckling är för oss på våra förskolor i dag och vad vi behöver tänka på inför framtiden. Lite som en kartläggning av vårt egna kunnande och våra tankar som pedagoger i starten av det nya projektet. Pedagogerna jobbade med reflektionsfrågor i mindre grupper och diskussionerna gick i hoppets tecken. Något vi är helt eniga om är nämligen att det är viktigt att fylla våra barn med framtidshopp och en känsla av att det jag gör varje dag faktiskt gör skillnad. När man talar om hållbar utveckling är det lätt att fastna i diskussioner kring hur illa det är ställt med vår jord och har vi den ingången i arbetet med barnen riskerar vi att skapa en känsla av hopplöshet och skräck. Något som ofta leder till passivitet, att man inte gör något alls för att man kan inte se vad det egna jaget kan göra åt ett sådant stort problem. Vill man skapa framtidshopp hos barnen är det viktigt att tänka på vilka begrepp man använder. Att säga att vi hjälper jorden istället för att rädda den exempelvis.

Vi fastnade också i diskussioner kring social hållbarhet och att det nog bör ses som primärt att uppnå. Människor behöver må bra i sig själva och ha goda relationer till andra, ett starkt socialt skyddsnät för att orka värna om resten av omvärlden. Värdegrundsfrågor på förskolan är starkt kopplade till social hållbarhet


Varför vill vi arbeta med hållbar utveckling?

Det kan tyckas som att det inte behöver motiveras varför man gör valet att arbeta med hållbar utveckling. Men för oss är det ändå viktigt att sätta ord på varför vi gör de val vi gör. Att vi väljer att fördjupa oss i barnens intressen förtar oss inte vårt undervisningsansvar, vi måste hela tiden göra aktiva val som leder lärandet framåt.

Tyngst av alla argument för att arbeta med hållbar utveckling väger såklart barnens genuina vilja att ömt vårda sin omvärld. Vi har ställt oss frågan hur stor inverkan på detta som vårt förra projekt ”Barns möten med uterummet” haft på just detta. Via projektet fick barnen relationer till platser, föremål och varelser. Hur viktigt är det att få en relation till sin omvärld? Kan man vårda det man inte har en relation till? En del människor har den förmågan men jag tror att den stora massan av oss väljer att vårda det vi har en relation till, tiden och energin räcker inte till mycket annat. Därmed blir det avgörande att barn får en relation till sin omvärld för att i framtiden välja att behandla den på ett hållbart vis.

Skogen är en plats alla våra barn har en relation till. Här är exempel på uppdukade aktiviteter i skogen. Luppar, förstoringsglas och potatisskalare att tälja med.

 

Viktigt att nämna är också att det inte heller är valbart för oss på förskolan huruvida vi ska arbeta med frågor kring hållbar utveckling eller ej. Kravet på detta återfinns i alla våra styrdokument och lagar ända ned till Regeringsformen.

Det allmänna ska främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer. (1kap. 2§ regeringsformen.)

 Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö-och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhåll­ningssätt och en positiv framtidstro ska prägla förskolans verksamhet. Förskolan ska medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten ska hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid. (Lpfö 98, rev. 2016)

Sedan finns det också det perspektivet att vi skulle vilja bli bättre på detta. Våra fördjupningsområden som vi väljer i vår enhet handlar alltid om områden i vår verksamhet som vi vill utveckla, bli bättre på och förstå mer av.

Ur ett samhällsperspektiv blir också valet av enorm vikt. Vi konsumerar helt enkelt upp jordens resurser i en rasande takt. Jag brukar ibland svara när någon frågar vad jag jobbar med att vi är framtidskonsulter. När vi går med det lilla barnets hand instucken i vår och förundras över regndroppar som faller i vattenpölen är det just framtiden vi håller i handen. Det är stort att tänka på vilken effekt det vi väljer att göra idag får på morgondagen. Häromdagen berättade en pedagog för mig att de största ögonblicken för henne som pedagog är när det lilla nyinskolade barnet VÄLJER att hon får vara en del av hens liv. Det är ett otroligt förtroende som måste förtjänas och vi måste ta vårt ansvar som pedagoger för att skapa en positiv framtidstro för förskolans barn.


Välkommen ombord!

Vi vill med denna blogg ta dig med på en resa i lärandets tecken. Under detta och förmodligen även ett par läsår framöver kommer vi att försöka ge oss på att förstå på vilket sätt förskolan, omvärlden, demokratin, hållbar utveckling och etik är förbundet med och ömsesidigt beroende av varandra. Det är en som sagt en lärande resa vi ska ut på och även om vi sett ut en destination som vi tänkt bege oss till och valt både en rutt och verktyg för ändamålet så är just tjusningen med lärande att det inte på förhand går att förutse vilka lärdommar som kommer att vara avgörande för oss i projektet, de som kommer att forma vår verksamhet och oss själva. Nog om detta, nu ger vi oss av!

Vilka är då vi? Jag heter Maria Klasson och arbetar som biträdande förskolechef för Vista-och Utsiktens förskolor. Bloggen har båda förskolorna gemensamt startat för att dokumentera vårt projekt under det kommande läsåret. Projektet har fått rubriken Förskolans nyfikenhet på omvärlden – ett etiskt, demokratiskt hållbarhetsperspektiv. En lång och komplicerad rubrik kan tyckas, men vi har vänt och vridit på rubriken, vägt varje begrepp noggrant och kommit fram till att de alla är lika viktiga att ha med. De bildar en helhet vilken vi vill arbeta utefter.

 

Under föregående läsår arbetade vi med att försöka förstå hur barn möter uterummet, det resulterade i många spännande projekt och barnens tankar i det projektet ligger till grund för kommande läsårs utmaning. När vi gjorde en djupare analys av alla nio avdelningars projekt och barnens tankar i dessa fanns det tre saker som löpte som en röd tråd genom alla berättelser:

Det första var barns enorma kärlek till omvärlden och viljan att vårda allt som finns däri. Så ömt som barn hanterat djur och natur, sådant sug vi såg efter kunskap kring allt som finns omkring oss och så som barnen vårdat den miljö det varit med om att iordningsställa det måste bara uppmuntras och förstärkas! Utifrån denna upptäckt började en tanke gro om att arbeta vidare med barnens vilja att vårda sin omvärld via hållbar utveckling. Vi ser också att demokrati och hållbar utveckling är nära förbundna med varandra, det handlar om att få vara medskapare till en värld som är beständig över tid, att förstå den enorma vikten av att vårda och bibehålla snarare än att konsumera och kassera.

Barn är rädda om sådant det varit med och konstruerat

 

Den andra saken vi noterade var att användandet av digitala verktyg ökat under läsåret och att det möjliggjort att barnen i högre utsträckning kunnat relatera sig själva till omvärlden. Vi kan se att arbeta med Ikt verktyg många gånger är att stå i konstant dialog med omvärlden, lärplattan och projektorn blir som ett fönster mot världen utanför. Barn föds in i ett världsmedborgarskap i dag mycket tack vare digital teknik.

På förskolan Utsikten växer ett Ikt-torg fram

 

Den tredje och sista röda tråden som återfanns i avdelningarnas berättelser var att barnen via projektet välkomnade varandras tankar på ett helt annat sätt än vi kunde se i många andra sammanhang. Diskussionerna i projektet präglades av en nyfikenhet för den andres resonemang. Detta förhållningssätt som utmärktes av en nyfikenhet för den andre och förmågan att välkomna andras tankar barnen emellan ville vi naturligtvis stödja och utveckla och också utöka till att inkludera alla individer som vistas på förskolan. Nyfikenhet och välkomnande får alltså bli vårt förhållningssätt.  Även här kommer hållbarheten in i bilden, den sociala hållbarheten. Hur skapar man hållbara relationer och ett hållbart jag? Hållbarhet handlar på sätt och vis om att det som är runt omkring oss ska vara välmående. Det inkluderar även mina relationer och mig själv.

På sätt och vis kan man säga att vårt projekt har tre byggstenar som tillsammans ger oss ett innehåll i undervisningen, ett förhållningssätt och konkreta verktyg.